En fundering till att börja med, varför har jag aldrig med kameran längre? Den har liksom fallit ur mitt minne och jag som velat ta kort på lilla Kerstin. Visst hade jag iPhonen med och visst hade jag den framme, men kom jag ihåg att ta kort? Inte jag inte. Typiskt mig, men det kommer fler tillfällen.

Vad roligt det var att träffa dom alla igen. Och hundarna också. Tya hade fått ett riktigt fint och sött huvud. Och Juni var lika söt som vanligt. Änna också. Sen fanns det några hundar till för Erika har blivit dagmatte. Hon har energi till max den tjejen.

Vad gjorde vi då? Jo, Erika bjöd på gott hemlagat bröd först och det var mumsigt. Sen gick vi ut och tränade. Ni trodde väl inte något annat. Hihihi. Idag koncentrerade vi oss på linjetag i olika former. Först markeringar för att skapa mål till linjetagen. Spex fick två tripplar och idag blev jag så förbannad på honom, igen, för han ser ju bara tjejer överallt och då är träningen inte så rolig, utan han ville bara på Tya och hon blev förbannad på honom. Jag tog tag i min hund och skällde på honom och tror ni inte att han kommer ihåg markeringarna ändå. Skithund. Våra minnesövningar har gett lite resultat.

Sen körde vi parallella linjetag på det och lilla Ty är jätteduktig. Inte lätt att gå rakt när när man ser den andra hunden gå sitt linjetag bara en liten bit ifrån det hon skulle gå. Inte gick dom samtidigt, men minnet är det inte något fel på hos Tollarna. Jag är jättenöjd med denna övning och det var inte helt lätt för lille mannen heller utan vi fick göra om och göra rätt. Men till slut så blev jag supernöjd med honom.

Därefter ett litet sök där vi körde dom vartannat skick. Gick jättebra för båda. Här såg man att Spex hade mer rutin, men lilla Ty kommer att bli hur duktig som helst.

Sen nya linjetag på ny mark där vi la ut 5 dummies på rak linje på ca 100 m. Spex fick gå först så att Tya fick dragning då det blev väl långt för henne. Spex skötte sig bra. Jag tränar ff på att han ska gå ut tills jag säger annat och en gång fick jag kalla tillbaka honom här och börja om, och en gång fick jag puffa honom med ännu ett ut och då gick det kanoners bra. Är så nöjd med lille mannen.

Nästa övning blev också ett linjetag, men nu till samma målområde för båda två på ett kort avstånd och så fick dom 3 var.

Sista övningen så gjrode vi markeringar. Spex fick dubbelmarkeringar för att avsluta positivt och det fixade han galant. Skönt att han samlade ihop sig så jättebra efter jag var åt honom. Han bara skakar av sig och ser så oberörd ut, men han är nog inte alls oberörd när jag har varit åt honom, det bara ser så ut. Det är också skönt att han klarar att ta min tillsägelse och inte bara struntar i det sen utan han skärper faktiskt till sig ordentligt bra.

Det är detta som gör att jag drar mig lite för att starta Ökl B-prov. Att om det är en tik som parhund så blir han galen i den och är det en hane så ser han den som stor konkurrent och tycker att det är jobbigt att komma in med viltet när "den där" står så nära. Men ändå så funderar jag på att starta något Ökl B-prov i vår. Har börjat kika runt lite och fastnat för ett par prov. Vi får se hur jag gör. Är ju ett tag tills dess. Och våra Tjp börjar ju inte förrän till hösten så vi kör inte på för mycket med prov.

Lydnaden vet jag inte alls hur jag ska göra med prov i vår. Få se efter Niina-träningen på onsdag och hur vi ska komma tillrätta med fria följet. Vi har ju tid på oss. Han är ju inte gammal, lille mannen, och vi ska inte ha så bråttom så att vi behöver stressa fram något.

Vi bör ju inte skriva om vårt arbete, men efter det som hände idag kan jag inte låta bli att skriva om. Jag och Mattias har räddat ett liv.

En pat hade bröstsmärtor och anhörig larmade ambulans. Alltså oss. (Pat = patient). Vi såg direkt att pat troligtvis fått en hjärtinfarkt och mådde inte alls bra. Vi tog ett EKG och skickade det till Hjärt-IVA på Sjukhuset i Skövde (KSS). Jo då, vi hade gissat rätt, det var en pågående hjärtinfarkt så nu var det bråttom till KSS. Vi försökte få in en infart (nål) i blodkärlet för att kunna ge medicin, men det gick inte så vi fick låta bli och inte ta tid med det, tid som var viktig för pat.

Efter ca 10 minuter i ambulansen så fick pat ytterligare en hjärtinfarkt inför mina ögon och så fick pat hjärtstopp. Hjärtat slutade att slå och andningen upphörde. Det var bara att skrika till Mattias att stanna ambulansen och komma bak till mig för jag behövde hjälp. Han ringde först till SOS för att de skulle dra ut ytterligare en ambulans som kunde hjälpa oss då vi behövde vara 2 stycken i bak hos pat.

Jag startade genast HLR (hjärt-och lungräddning) med att komprimera bröstkorgen och samtidigt sätta på plattorna till hjärtstartaren på pats bröstkorg. När Mattias kom så hade han med LUCAS (mekanisk apparat som sköter bröstkompressionerna) och vi satte snabbt på den. Sen skötte han andningen på pat och jag gjorde allt annat runt omkring som att dokumentera mm. Allt flöt på bra.

Andreas från Skara-ambulansen kom och satte sig bakom vår ambulans ratt och så drog vi iväg mot sjukhuset i en väldig fart.

Inom 5 minuter fick vi deffa (defibrillera, ge elstötar) 3 gånger och efter sista gången så började pat att andas själv. Vi sa att pat skulle behöva en infart för ev medicinering så vi satte en intraossiös nål i axeln. Jag gjorde det med Mattias choaching. Känns bra att ha gjort det för första gången. Det är inte så ofta vi har chansen att sätta en sådan nål på våra pat. (En intraossiös nål är en nål man borrar med en liten borrmaskin in i benet för att kroppen ska kunna ta upp vätska eller medicinering genom benmärgen. Enkelt förklarat).

När vi kom fram till sjukhuset så svarade pat på våra frågor och verkade helt med oss. Vilken känsla att få rädda ett liv på detta viset. Det är då man känner vad man utbildat sig till och att man utbildat sig till rätt yrke. Det tar bort allt elände vi emellanåt råkar ut för och detta kommer jag att leva på i många veckor.

Pat fick genomgå en kranskärlsröntgen först för att se vart den ev proppen, eller propparna satt så att de kunde gå in genom kärlet i ljumsken och "rensa" bort proppen/propparna som orsakat hjärtstoppet. Vi stannade inte för att se hur det gick för vi hade inte ätit frukost än och klockan var halv 3 på em när vi lämnade pat på sjukhuset, så vi började bli hungriga och ville åka hem och äta lite mat.

Nu hoppas vi att pat snart är hemma igen hos sina anhöriga.

Idag var första dagen som vi delade dygnen i två delar. Vet inte hur det ska gå med vikarier och sjukdomar och annan ledighet. Tror att arbetsgivaren fått problem. De började redan idag då en var sjuk inför natten och en annan som inte kom som skulle jobba natten, utan där hade det blivit något fel. Det löste sig idag, men kommer att bli bekymmer framöver. Vi får se vad som händer. Bara man inte får jobba mer helger för då blir jag tokig. Då kommer jag aldrig att få träffa Roger ordentligt och sällan kunna åka ut på hundaktiviteter, och det kommer att bli ett trist liv då. Men det återstår att se hur det blir. Nu tar vi en dag i taget och lever på att man räddat liv ett tag till.

SSRK ordnade en utställning i ett ridhus i Kumla. Man kan säga att det var trångt där, men finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Jag börjar från början.

På lördagen åkte jag till Hallsberg för där bor Gunilla, Kalle och Perry och jag var bjuden till dom över natt inför utställningen. Roger var också medbjuden, men han hade opererat sitt knä på onsdagen och var inte så pigg på att hoppa omkring på kryckor mer än hemma. Han brukar även få lite ont efter några dagar och då är det jobbigt att inte vara hemma.

Gunilla och Kalle skämde verkligen bort mig den här helgen i sitt fina hus. När jag kom fram så började vi med en hundpromenad så att hundarna skulle bekanta sig med varandra och att det skulle gå att ha båda inomhus samtidigt. Det gick att ha dom inne båda två, men vi fick ha kompostgaller mellan rummen för herr Kaxige Spex fattade inte att han var gäst i huset. Han gör ju inget, men morrade på Perry om han kom för nära "hans utrymme". Pucko till hund jag har ibland.

Gunilla bjöd på grönsaker och dipp, vin till det. Lax till middag och ostbricka till kvällen. Och mycket gott vin till den riktigt fina maten. Tack så jättemycket fam Åhs för att jag fick komma till er.

På söndagen utställning. Gunilla följde med mig och var verkligen en hjälpande hand, och senare kom även Kalle och höll oss sällskap. Det var trångt där vi skulle sitta och det kändes som om man vände på sig fick man titta vart man ställde fötterna så man inte trampade på någon människa eller hund. VI knödde ner oss bland goda vänner och där stog vi sen hela tollarutställningen igenom.

Spex var ensam i championklassen där han fick exelent och ck. Skönt! Första steget avklarat. I bästa hane så var vi så nära att bli bäst, men han valde en annan hund istället. Domaren, Jan Herngren, tyckte bättre om Spex huvud, emn andra hunden vann på bättre rörelser. Attans retligt så nära vi var, men domaren dömer så vad ska man säga?!?! Ingenting. Jag var nöjd. Spex är jämn på utställningar så alltså är han väldigt fin i genomsnitt. Vad kan man vara om inte annat än stolt över sin snygging.

Sen skulle vi in om bästa jaktmeriterade championhund, och det visste jag inte ens om att vi skulle. Det var Spex mot mor Toppa och där var domaren snabb med att sätta Toppa som BIR så hon är snyggast. Kul att ha en snygg morsa, tycker Spexen, och säger stort grattis till Annika och Toppa.

Det sista så var vi med i Agrosofens uppfödargrupp och där bidrog Spex, Amigo, Gallas och Toppa till ett HP. KUL!

Gunilla och Kalle var med ända till slutet och det var väldigt trevlig, tycker jag. När tollarna var färdiga så åkte vi därifrån, till ett ställe som Gunillas träningsgäng och BHK fått tag i en inomhuslokal att göra iordning och träna i. Vilken perfekt hall att träna i. Där har dom haft tur. Vi tränade en liten stund och sen åkte vi alla tre till en restaurang för att äta lunch innan jag åkte hem .

VIlken trevlig helg jag haft i goda vänners lag. Åter igen så Tack till fam Åhs för gästfriheten!

Vi var där trots att Spex inte är eller varit dålig, utan endast för att förebygga och uppbygga hans fysik. Vi valde Christine på Husaby hund husabyhund@hotmail.com då hon är en från klubben och som jag vet har många års erfarenhet på ämnet så henne skulle vi ha.

Roger följde med och det kunde vara bra om minnet skulle svikta på övningarna.  Vi tog min bil och drog till Skulltorp, till Minveterinär där Christine håller till. Jag tyckte att det skulle bli görskoj att höra vad hon sa om min hund och hans fysik. Hon mätte musklerna och han var relativt jämn på båda sidorna både fram och bak. Hon sa att han var fint musklad, men ömmade över ryggen, bakre delen. Hon frågade en hel del svåra frågor som; "vilket håll vänder han åt vid inkallning, vid hopp sitt" osv och jag fick tänka till, men kom ändå inte på det. Det vardagliga fanns inte i mitt huvud. Jag har fått testa detta hemma senare och det var inte som jag trodde.

Jag sa att han vänder åt vänster, men det gör han inte alls. Han vänder åt höger till 99% Häftigt att jag inte lagt det på minnet, men som jag sagt många gånger tidigare så skulle jag bli polisens sämsta vittne då det gäller detaljer.

Vi fick en del övningar att göra och hon skrev ner och ritade ner vilka vi skulle göra. Nu ska vi se;

• Sträcka på sig uppåt, t.ex så kan vi lägga godis i trädbark och han kan sträcka på sig uppåt på ett normalt eget sätt.
• Lägga upp frambenen på t.ex en stol för att sträcka ut ryggen.
• Malin Nelsons tips att ställa upp frambenen på något och sen trampa runt med bakbenen. Det har vi redan tränat en del på så det kan han.
• Att i en trappa sitta på översta trappsteget och ta ett eller två kliv neråt för att stretcha ryggen.
• Att stå i en trappa på översta trappsteget och ta ett eller två kliv neråt för att stretcha ryggen.
• Att balansera på en luftmadrass.
• Att ställa frambenen på en Pilatesboll och trampa med bakbenen.
• Att cirkla runt mina ben i det varv han är svagast i, alltså vänstervarvet.
• Massage, som en tandkrämstub, och det vet jag inte alls hur jag ska beskriva i ord här.

Var det något mer? Kommer inte på något mer för tillfället. Men vi har att göra iaf. Med all annan träning också. Mycket roligt att träna på. Nu är det riktigt roligt att träna korta stunder. När man ser resultat iaf.

Tittis övning med dirigeringsträning är riktigt rolig och nyttig för både lille mannen och för mig. Även hennes minnesövning är kanonbra för både mig och honom. Nu tränar vi lite då och då med lite av varje.

Sen håller vi även på med lydnadsträningen, men den är int eriktigt lika rolig då fria följet är så svårt att få tillbaka det vi en gång hade. Inget känns bra där. Stegförflyttningarna är inte bra. Backandet är under all kritik. Han plogar när vi går rakt fram och ärligt talat så vet jag inget som går riktigt bra med fria följet just nu. Hoppas Niina kan hjälpa oss med det för annars går han kanoners bra.

Vi har inte tränat på sitt ligg stå under gång på länge, men när jag gjorde det sist så small det bara till så gjorde han perfekt. Vad förvånad jag blev att det gick så perfekt. Skitkul rent ut sagt! Och rutan och dirigeringen börjar allt bli bättre och bättre även åt vänster så vi nöter på.

VI har ju tid på oss till jaktsäsongen börjar till sensommaren/hösten. Lydnaden tänker vi inte stressa fram, men det vore ju roligt om vi kunde starta i vår igen.

Sen funderar jag på att starta ett B-prov i maj, men det tänker jag fundera på in till det sista. Vill inte förstöra något för tollingen för den går i första hand. Men fundera lite till, det ska jag göra.

Vi återkommer när vi tränat vidare på Spex övningar i några veckor till. Om 4 veckor ska vi tillbaka för att se om det gjort någon nytta.

Hej så länge!

HUR har vi kommit så långt som vi gjort egentligen?!?!? VI kan ju inte dirigeringar. Och då menar jag vi båda två. Nu har vi tränat några gånger på Tittis övningar och dom är jättebra övningar att träna dirigering på.

Jag kan inte rikta min hund rätt. Det är jättesvårt. Och min hund kan inte gå rätt. Han börjar så bra och men så viker han av från den tänkta linjen. Då rättar jag honom och så blir han osöker nästa gång om han gör rätt, om han ska gå ut eller vad jag har tänkt egentligen. Vad bra att vi kunde ta tag i detta nu i vinter så detta inte hade uppdagas till våren för då hade jag blivit stressad. Nu känner jag att vi har tid på oss och våra Tjp i Elitklass börjar ju inte förrän till hösten. Skönt! Att ha tid på sig menar jag.

VI har backat tillbaka nästan till grunden för dirigering och det är mycket som ska rättas till. Jag ska skicka rätt. Spex ska titta åt rätt håll. Han ska gå och inte stanna för att fråga förrän jag säger annat och jag ska helt ta bort peppande ord under tiden han springer. Allt detta är tänkt att vi ska få bort och få till riktigt snygga dirigeringar till hösten. Tror ni vi hinner? Gör vi inte det så får vi ta hela detta året till att träna på detta och på det andra vi behöver träna på. Jag tror att får vi till dirigeringarna på land så kommer det bli bättre med vattendirigeringarna också. Nu skyndar vi långsamt med vår träning och leker och har kul mitt i allvaret. Det får inte bli tråkigt och vi har inte tråkigt när vi tränar. Det enda Spex gnäller om är att vi tränar för kort tid, men det finns en tanke med det också. Vi ska inte träna så det blir tråkigt utan nästa gång så ska han längta till och tycka att det alltid är roligt att träna. Samma sak gäller för mig. Och vi har ff roligt på våra träningsstunder.

Det gjorde hon när vi var hos en patient, för jag jobbade, och jag var bara tvungen att svara när jag såg vart det ringde ifrån. Det var inget akut med patienten och jag brukar verkligen inte svara när jag har med patient att göra, men nu kände jag att jag vara tvungen att svara. Så det gjorde jag.

Spex har tre skadade tänder. TRE! En som han tappade som jag såg och som jag åkte in för. En som han tappat tidigare som också visade sig vara en tandskada och inte någon saknad tand från födseln, och så en tredje tand som ff sitter kvar, men som dom inte tänker göra något åt. Det är bara att hålla koll på den om den blir missfärgad eller om han inte vill apportera som han brukar, då skulle vi åka in för att ta bort tanden.

HUR har jag kunnat missa att han skadat sig så illa? Och NÄR har han skadat tre tänder utan att jag märkt det? Det jag tänkt på nu efteråt är att han tjöt till rejält på Tjp i Sågknorren i september, kanske han gjorde något då? Men jag såg inte att han blödde ur munnen eller någon annanstans och han fortsatte ju provet galant så jag vet inte om det var där. Något annat kan jag inte komma på. Kanske på den praktiska jakten, men inte heller där har jag upptäckt någon skada i munnen. Blir inte klok på det och kommer aldrig få ett svar på det helelr.

Spex mår iaf jättebra och apporterar med stor glödje, trots att dummisarna är snöiga och kalla så det är ingen fara med hans mun just nu. Skönt!

Vetrinären skulle skicka ett tandskadeintyg på två tänder. Inte tre då den tredje ff sitter kvar i munnen. Det får väl bli om eller när vi får ta bort den. Behöver ha det där intyget till SSRKs utställning i Kumla den 27/1. Han är charmig med gluggen i underkäken och jag ska försöka få det på bild någon gång så får ni se.

Det har vi haft idag. Titti- och Lisaträning. En mycket trevlig sådan dag med både lydnad- och jaktträning.

När Titti skulle åka hemifrån så snöade det massor, men det gjorde det inte här så vi chansade på att vädret skulle bli bra. Och det blev det, trots ett snöande i slutet av dagen.

Först tog vi en fika här hemma och snattrade en hel del. Sen åkte vi upp till vår BHK för där hade jag bestämt att vi skulle vara hela dagen. Vårt upplägg blev att vi skulle börja med lydnaden, en hund i taget, och sen gå över på jaktträningen, och så gjorde vi. Det blev ett bra upplägg visade det sig.

Spex och jag tränade först fria följet när under kommendering. Jag fick jättebra tips av Titti till stegförflyttningarna för där brister vi ff massor då Spex inte fattar detta med bakdelskontrollen. Så nu har vi ännu mer att träna på med den bakdelen. Måste väl erkänna att jag inte lagt ner så mycket energi på just den delen, eller lydnaden över huvud taget den sista tiden, för jag känner att vi har några år kvar att få till elitlydnaden på. Alltså inget bråttom alls.

Sen tränade vi rutan och sist jag körde så gick högerhållet jättebra. Idag tog jag vänsterhållet och det år så svårt med vänster för lille mannen. Så jag fick verkligen visa honom vart åt vilket håll han skulle, och har han väl fattat det så går det klockrent. Men det gäller att få till det så att han fattar även vänsterhållet. Det kommer det kommer. Vi gjorde det två gånger och andra gången så gick det jättebra. Men det ska lyckas första gången så småning om, när vi fått stabilitet i momenten, och det är ju det vi håller på att träna in. Små steg i taget hela tiden. Här stressar vi inte.

Det sista momentet vi körde var apportering med dirigering och här börjar man se att han börjar fatta. Det är så kul när det går åt det hållet. Som redan skrivet, små steg i taget.

Nu springer han till konan, för dit vet han att han ska. Men han började att gå direkt mot apporten när man såg hur han kom på vad hans matte komenderat honom till först. Skönt att han fattar det så pass bra redan. Så han gick till konen först och sen till rätt apport. Faktiskt så gjorde han det idag. Jättekul! Vi är på G. Sen gjorde vi inte mer. Jag var nöjd med hans insats och det ska bli kul att träna vidare i vår takt på lydnaden.

När Titti kört Vilde och Moya, vilket också gick jättebra idag, så åkte vi ut i skogen för att träna jakten. Det är en fin skog runt klubben i Holmestad så det är inte svårt att hitta fina träningsterränger.

Först fick Moyo gå. Lille duktige Moyo börjar bli stor i både kropp och huvud. Vilket härlig hund det är.

Sen fick Spex träna. Vi började med linjetag på ett inte alltför stort avstånd. Jag ville ha ut att han skulle gå ut tills jag sa något annat, och det gick bra de två första skicken, men inte det tredje. Då fick jag ta in honom och skicka på nytt, men då var det inga problem alls. Oj, vad han tyckte det var roligt att träna idag. Han hade energi och sprang som en liten tollare ska springa.

Därefter fick han hämta enkelmarkeringar. Först åt höger, sen åt vänster. Den tredje gick rakt bakåt och så även den fjärde. Det gick bättre än vad jag trodde det skulle göra så jag var nöjd efter de 4 kasten. Varför göra det för svårt när man redan lyckats så bra?

Sen tillbaka för att hämta de två sista linjetagen och de blev jättebra.

Titti visade en övning vi kan ha nytta av. En dirigeringsövning för att få Spex att gå åt det håll man riktar honom. Även en bra övning för mig att träna på att se vart jag skickar Spex och för att lära mig se vart han tittar innan jag skickar honom. Den ska vi ta till oss. Tack Titti för dina härlig roliga övningar!

När vi tränat färdigt så tog vi en halvtimmespromenad för att bara slappna av lite. Det hade börjat snöa rätt så rejält och det blev vitt på marken fort. Eftersom det var sådant väder så valde Titti att åka hemåt för att slippa åka om det skulle bli värre på vägarna. Jag och lille mannen valde att åka hem och käka mat för vi var hungriga så det skrek i våra magar.

Tack Titti för en supertrevlig dag! Hoppas vi kan göra om det snart.

Jag satt och funderade på det när jag lästa Jennies inlägg på hennes blogg. Vad har jag och Spex gjort under 2012? Först får jag nog titta på vad jag hade för funderingar inför 2012 och se om något blev gjort som jag ville skulle bli gjort.

Jag tog jägarexamen med skyttet och det är jag stolt över. Hade ju tänkt ta det så länge och nu är det gjort. Gött!

Att sitta i HUS för sista året blev också av. 2012 var det 7e året jag satt och nu ska jag hoppa av och är glad att det är bra tjejer som tar över efter mig. Och Susanne.

Vi fick vårt första pris i Lkl III och blev uppflyttade till Elitklassen, och vi startade även i Elitklassen i lydnaden, men det gick inget vidare så vi tränar på.

Vi fick ett första pris i Tollingjaktprov Elitklass, men sen blev vi fast i "3-träsket", men vi nollade inget prov. Nu vet jag vad ett elitprov i Tjp går ut på och vet vad vi behöver träna på så där har jag nått mitt mål.

Vi startade aldrig något B-prov och det hade vi inte tänkt heller, men vi startade WT Ökl och fick 85 poäng. Kul!

Det tråkigaste under 2012 var att det blev inga småspexisar. Parningen ville sig inte, tråkigt nog, och det är jag ledsen för. Hade varit så roligt att se vad han skulle kunnat lämnat efter sig i tollarvärlden. Men men, naturen rår man inte på. Det var väl någon mening med det också. Suck!

Nu går jag över till månad för månad så får vi se vad vi gjort.

Januari:

Lugn månad. Lite lydnadsträning i ridhus och lite jaktträning utomhus.

Februari:

Var och tränade jakt med Erika och Jonas i Backamo. Kul! Klarade teoriprovet på jägarexamen. Jättekul!

Åkte till Malin i Molkom och tränade med henne en dag. Också jättekul.

Mars:

Tollarklubens årsmöte. Jag och Lena åkte ihop. En trevlig helg. Vi träffade Trolla där också vilket Spex tyckte var kul.

Började träna vatten i Arlas uppvärma dammar.

Så lite mer jaktträning och lite lydnadsträning.

April:

Vi tävlade Lkl III med ett andra pris som resultat.

Malin och Titti var här en heldag för att träna och timmarna gick alldeles för fort.

Vi tävlade KM i lydnad, men kom inte bland toppen, utan långt ner pga ett nollat moment. Det är hård konkurens i Götene BHK.

Trolla började löpa. Det blev spänd väntan på när de skulle komma.

Vi tävlade Lkl III och fick ihop 301 poäng. Hurra!

Trolla och Ingrid kom, men det blev ingen parning. De var verkligen parningsvilliga, men fick aldrig till en hägning. Så trist så trist.

Mycket skytteträning inför jägarexamen blev det denna månad.

Maj:

Blev månaden då jag tog jägarexamen. Hurra för mig!

Mer jaktträning och lite lydnadsträning.

Vi var med i årets lagkamp på Öland. Var verkligen jätteroligt.

Startade touren norröver och kom fram till Jennie i Ö-vik sista maj.

Juni:

Härlig början på semestern och månaden. Jag var hos Jennie i Ö-vik en hel vecka och vi hade otroligt roligt ihop. Vi tränade mycket jakt, åt gott och avslutade besöket med ett WT i Umeå. För oss blev det inte några topppoäng, men roligt hade vi.

Juli:

Var i Jonsered och träffade Titti, Erika och Elenor för att träna jakt ihop.

Sveriges första Tjp Elitklass i Ockelbo och där var vi med. Inte nog med det, vi fick ett första pris. Yippi!

Augusti:

Tollarspecialen på Öland. Vi fick i KEP i jakten för lille mannen skadade en tå, men inte så illa utan att han kunde bli BIM på mest jaktprovsmeriterande champion. Och han blev 4e snyggaste hanen på hela specialen. Otroligt!

Erika var på besök med Juni och Tya.

Jaktprovspremiär på änder.

Tjp Uppsala "Brottby" gav ett tredje pris för Monika Andersson.

Tränade jakt.

September:

Dubbelprov Tjp elitklass i Halmstad, Sågknorren. Två tredje pris. Delade husvagn med Erika och hundarna. Är så nöjd över att Spex orkade gå dubbelprov Elitklass Tjp + sova i husvagn två nätter i rad. Mycket vunnit denna helgen.

Oktober:

WT Stättared Ökl. 85 poäng.

Var med på älgjakt och Roger sköt en älg.

Tjp Östergötland. Ännu ett tredje pris.

Tränat lydnad med Britt-Marie och Lidköpingsgänget.

November:

Tränat med Titti, både lydnad och jakt.

Debut i Elitlydnad gav ett 0 pris. Var så jättenervös så benen bar inte.

Vår andra start i Elitlydnad gav ett tredje pris.

Tränat lydnad med Britt-Marie och Lidköpingsgänget.

December:

Vinterdvala. Kom massor av snö 1/12.

Tränade inte mycket alls.

Spex tappade en skadad tand. Vetrinärbesök och op bort en tandrot efter en tandfraktur.

Det blev ju en hel del. Nu vet vi vad vi ska träna på inför både tollingen och lydnaden. Ett år jag är nöjd med på många sätt och vis.