Så är det. Det händer inte så mycket och ändå går tiden så fort. Det är typiskt hösten för man tror att den ska vara så lång, grå, tråkig och händelselös, men det är hösten som går fortast av alla årstider, tycker jag konstigt nog. Nu ser jag fram emot advent och julen och har idag förberett inför söndagen. Men vill inte sätta upp julgardinen i köket, eller ställa fram adventsljusstakarna innan söndag för det är några dagar för tidigt och det vill jag inte. Rätt ska vara tradition. Fniss.

Vad har hänt då? Jo, jag går ju tävlingsinstruktörsutbildningen och jag blir inte så mycket klokare, tycker jag. Fast det blir jag nog. Men jag har ändå svårt att ta in hela belöningstänket. Fast det funkar säkert och att lära ut belöningsträningen till folk har jag inget emot. Men när jag skulle lära in veckans läxa så gick det i stöpet. Jag hade valt att han skulle sätta upp baktassarna på ett microlock, men han har 0 koll på sin bakdel. Han backar så fint förbi locket och då verkar det som om han har koll på sin bakdel minsann. Sen kom jag på att jag kan vända på hans hundbädd i plast för den är stor och den har han stått på förut, men det gick inte alls. Till slut la jag ut en tidning på golvet för att se om det skulle fungera bättre, men icke då. Han fattar inte alls och han verkar inte fatta att han har en bakdel. Så veckans läxa gick inte. Jag får testa hans bakdelskontroll på annat sätt. Ska prova att han får backa utmed något och sen även backa runt ett hörn. Hm! Verkar svårt.

Men utbildningen är bra iaf. Jag får mycket hjälp och tips med min egen träning, fast jag är inte så förtjust i att dela upp moment i microdetaljer. Kan bero på att min hund måste bli presenteras för allt innan han fattar. Lägger jag ut skålar med godis i vid apportering med dirigering så är han helt nollad när jag lägger ut apporterna sen så jag måste ha rätt saker på rätt plats direkt från början, men jag kan dela upp momenten rätt så ba. Det funkar för både mig och Spexen. Jag får tänka om med nästa hund. På lördag är det dags igen och det ser jag fram emot.

Jag har ju fått, eller skaffat mig två projektekipage som jag tränar med också. Maria och Nessi ska föra elitrutan i lydnaden, och Teresia och Fena ska träna på inkallande med ställande och läggande á la brukslydnaden. Det ska bli spännande och kul att föra dom fram i träningen. Vi har till mars på oss och det behöver inte vara färdigt då, men allt handlar om att det handlar om belöningsträning i inlärningen och det fixar jag, tror jag. Dom är jätteduktiga på belöningsträning så det behöver jag inte oroa mig för alls. Gött!

Vi har varit på ungdomsträff. Jo, det är sant. Jag och Spex fick gå med på deras promenad, vara med när de tränade på aktivitetsbanan och vi fick dricka glögg och äta godis med dom. Det var mycket trevligt. Fast vi gick när de började göra pyssel för vi behövde hem och laga middag. Söndagsmiddag.

Gunnar, Marie och jag har tränat jakt ett par gånger och man märker att jakten är en färskvara. Långa linjetag fungerar inte längre. Det måste jag börja underhålla igen. Sen har jag nog "curlat" min hund för mycket och det är inte bra.

Så nu har jag börjat att slänga ut en minnesmarkering inför våra lediga dagars morgonpromenader som han får ta när vi kommer tillbaka, och sen tränar vi på linjetag på ängen och nu är vi tillbaka igen. Gött! Det är en fröjd att träna med lille mannen. Vilken glädje han har i allt han gör.

Det är alltid lika roligt att träna med Marie och Gunnar och tyvärr så blir det inte så ofta nu när det blir mörkt så tidigt på dagarna, och helgerna är oftast redan fullbokade. Får försöka när det går för det är ju så otroligt roligt att träna med dom.

Nu har jag precis pratat en stund med Erika och det är så roligt att vi kan hålla kontakten trots att vi inte bor så nära varandra längre. Måste åka och hälsa på henne snart, men det ska passa också när hon har börjat jobba igen. Får bli en ledig vardag någon gång framöver.

Nu är jag trött. Har varit en intensiv dag med lussebullsbak, städning, fönsterputsning, matlagning och hundträning och cykling med hund. Och förberett inför söndagen så nu ska det bli skönt att duscha och gå och lägga sig. Ska jobba imorgon först och sen blir det tjejkväll hos Britt-Marie. Det ska bli kul. På lördag tävlingsinstruktörsutbildning på dagen och till Hasse och Ann-Louise på kvällen dit Sara och Per-Arne kommer också. På söndag är det lussepromenad på klubben, kanske jaktträning på dagen och tomteparad på sen eftermiddag. Sen är vi nog möra jag och lille mannen så det är tur vi är lediga på måndag.

Ha det alla!

Det har hänt mycket idag, både bra och mindre bra saker. Jag tar det från början och hoppas att jag kommer ihåg allt som hänt.

Som vanligt vaknade jag och klev upp ur sängen. Fast först gjorde jag mina övningar för mina korta stjärt- och lårmuskler som jag har lite ont av. Sen gick jag och Spex våran morgonrunda som vanligt och sen in för att äta frukost. under frukosten så kollade jag Facebook och spelade Wordfue, som jag aldrig ledsnar på. När det var klart så plockade jag undan lite tvätt och annat.

Sen ut och övningskörde. Eller träna på att backa med släp för idag skulle jag köra upp för B96, det förenklade BE-körkortet, så att jag får dra vår husvagn med den stora bilen utan att köra olagligt. Det gick riktigt bra idag och det kändes riktigt bra också. Jag hade verkligen rätt känsla idag. Spex fick vara med i bak, stackarn, men han verkade inte lida för han fick ju vara med matte. :) Kärran, som jag lånat av Rogers kusin Peter, fick sitta kvar bakom bilen. Jag skulle ju ut igen och träna backning.

I torsdags lånade jag bästa Monicas hästtransport för att träna med och det var nyttigt att prova på två olika släp med olika storlek. Tack till både Monica och till Peter för att de ville låna ut deras kärror till mig.

Efter backträningen blev det fönstertvätt på hög nivå. Våra citronfönster, som jag inte når utan stege var inte särskilt rena så de fick sig en omgång och oj vad döda flugor det låg däruppe. Skönt att få bort dom och att få rena fönster. Det tog ett tag att få ordning på stegen. Det var en sådan där som går att få i alla möjliga vinklar och ställningar och det var lite trögt att få isär alla lås så jag fick svära lite, fast bara lite, för att få stegen i den stälningen jag ville. Till slut lyckades jag och kunde börja klättra uppåt. Fönstren blev riktigt rena och fina.

Spex började bli rastlös så vi gick ett varv på ängen och sen tränade vi på momentet "vittringsapportering" som vi inte gjort på jättelänge. Han hade inte glömt. Han kom ihåg. Det gick lite väl fort och blev lite slarvigt, men när vi gjort övningen 3 ggr så gjorde han den riktigt bra sen. Därefter fick han leta godis för idag hade jag inte tid med att göra så mycket mer med honom och han borde vara lite slö efter igår. Fast det verkade han inte vara.

Nu var det dags för mat. Jag kokade 4 ägg, 2 att äta nu och 2 att lägga i kylskåpet till Roger. Jag gjorde mig te och åt en tallrik vaniljyoughurt med blåbär, mandlar, solroskärnor och pumpafrön. Gott och mättande. Och kollade lite med facebook och spelade lite mer wordfeu.

Sen behövde dammsugaren komma fram en sväng och putsa fönstret i köket som Spex klenar ner med sin söta nos.

Kl 13 hade jag planerat att åka mot Skövde det stundande körprovet. Dels skulle jag träna lite mer backning, dels skulle jag lämna av kärran till Peter i Timmersdala och sen skulle jag efter att ha hittat en parkering i Skövde gå ut en sväng med Spex eftersom vi är så sällan i en större stad och går. Men oj vad det blev lite som jag ville.

Först tränade jag lite backning, som gick bra, och sen skulle jag ge mig iväg och gjorde så. Spex satt med bak i bilen och redo för äventyr. Men så började mina planer gå åt fanders. När jag skulle köra ut från vår uppfartsväg ut på Hällekisvägen så hoppa kärrjäveln av! Mitt på Hällekisvägen som det brukar dundra förbi tunga och stora lastbilar på. Attans skit! Fort satte jag på varningsblinkersen och ut för att putta kärran av vägen. En bil kom och en vänlig själ frågade om jag behvöde hjälp. Dum som jag var tackade jag nej för putta kärrjäveln av vägen klarade jag av själv, men tänkte inte på nästa steg - att få kärran påkopplad på bilen igen. Eftersom stödhjulet vid draget var helt uppdraget så gick det inte att veva kärran så mycket uppåt som skulle behövts, så jag fick försöka att lyfta upp skiten på dragkroken. Men det gick inte. Jag kom bara halvvägs upp och sen blev det alldeles för tungt för mig. Hur skulle jag göra nu? Som tur var så det enda som gått sönder var karbinhaken till vajern man kopplar på ifall om att något sådant här skulle hända som drar handbromsen på kärran, och det fungerade iaf. Något annat såg jag inte som var trasigt. Belysningen, alltså all el fungerade som skönt var. Det hade blivit en liten buckla på min bil vid eluttaget, men det är en bagatell. Tur att det inget annat hänt.

Vad skulle jag göra nu då? Lämna kärran där och åka? Men jag ville ju lämna tillbaka den som det var sagt så jag försökte att lyfta på kärran på draget igen, men jag orkade inte. Jag fick gå ut på vägen och stoppa en bilist. En postbil kom som stannade så snällt och killen i den hjälpte mig på med eländet. Verkligen jättesnällt! Fast när vi lyfte på kärran så lossnade stödhjulet i fram. SKit också! Hur skulle jag göra nu då? Släpa med kärran och lämnade den skulle jag ju göra, men hur skulle det gå till? Det ordnade sig säkert bara jag kom iväg. Det ordnar sig säkert är mitt motto.

På vägen till Timmersdala stannade jag 2 ggr för att kolla så att kärran inte skulle lossna igen. Jobbigt! Sen ringde jag till Roger för att fråga om råd och om hjälp, och fick det, och sen till ägaren till kärran, Peter, för att berätta vad jag gjort. Det blev iaf bestämt att jag skulle lämna kärran hos honom och han skulle ringa en granne som skunde hjälpa mig av med eländet. Då var den grannen inte hemma. Typiskt! Men Peter ringde en annan granne, en kvinnlig som kom och hjälpte mig och hon kunde minsann. Av kom kärran i ett huj och så kunde jag åka mot Skövde igen. Tror ni jag var stressad och nervös inför provet? Då trodde ni rätt. Jag var väldigt stressad kan jag meddela. Hur skulle detta gå.

Jag hade för en gång skull åkt i tid så det var inga problem. Det var stackars Spex som inte fick sin stadspromenad, men han fick ut och lukta på några träd innan det var dags att hämta bilen på körskolan. Där fick jag en snabb genomgång av kontroller jag skulle göra och det kändes bra. Sen var det dags och ajg var nervös. Jag blev bara nervösare och nervösare ju längre jag övningskörde och det var jobbigt.

Jag fick en jättetrevlig uppkörningslärare, som tur var, men jag blev inte mindre nervös för det. Först kollen innan avförd som inte alls blev så stor som jag förväntat mig. Sen koll i registreringspappren om jag hade koll på lastvikter mm och hur mycket lasten vägde idag. Det hade jag ingen koll på. Hur skulle jag göra nu då, för det hade uppkörningsläraren inte nämnt något om. Jag fick ringa till honom och det räckte tydligen. Sen sa uppkörningsläraren att det hade aldrig hänt att någon fått den frågan förut, men det är så typiskt mig att råka ut för något sådant. På mitt jobb får alla ett vykort, blommor eller ett guldhjärta när de räddat livet på någon, men vad får jag? Jo, en anmälan om vårdskada pga förlorade stifttänder vid återupplivningen. Typiskt!

Sen fick jag köra utanför staden, i staden i värsta slutedagstid för att vara Skövde, och så fick jag backa. Backa rakt bakåt och backa höger bakåt och därefter rakt bakåt igen. Men det var det enda bakåt jag behövde.

Till slut kom vi tillbaka till startpunkt och jag var nervösare än på länge. Jobbigt! Trodde inte jag klarat mig, för andra gången isf. Men det hade jag gjort. Pust vad skönt! Äntligen kunde jag släppa detta. Mitt nya körkort skulle komma om några dagar. Lättad och helt slut åkte jag tillbaka till körskolan för att återlämna bilen och meddela att jag klarat mig. Nu får jag dra släp med bil upp till 4250 kg. Känns fint.

Innan jag lämnade Skövde ringde jag Roger för att höra vad jag skulle köpa på Biltema för att laga kärran, men vi skulle avvakta så skulle Peter kolla på den i dagsljus. Som det verkade var det bara en karbinhake och det kändes bra så jag inte förstört något större på eländet.

Jag åkte och tog mig en hamburgare på Max för nu var jag hungrig. Spex fick en bit av burgaren då han suttit i bilen länge denna dag.

Sen åkte jag till Timmersdala och till Peter och Ros-Marie för att tacka för all hjälp och för att säga att jag ville betala för alla reservdelar som behövde köpas. Därefter åkte jag hem och kom hem utan att något mer tillstötte. Vad trött jag var när jag kom hem, men nu behövde Spex få sin lovade promenad så jag tog pannlampan och satte reflexväst på lille mannen och så gav vi oss ut i skogen för en härlig kvällspromenad. Den blev härlig. Det var skönt att få gå av sig lite av vad som hänt idag.

När vi kom hem så var inte Spex med mig. När han kom så hade han ett stort rådjurben, en skank i munnen som inte inte luktade så gott. Vart hade han fått tag i den? Och en sån lång skank kommer inte från något slaktavfall. Måste vara av ett skadat och självdött djur. Och sen kände jag vad han luktade. Usch! Det var bara att ta in honom i duschen och göra honom mer "lukta gott" än vad han gjorde. Usch!

Vilken dag! En både bra och dålig dag på en och samma gång. Men nu är jag trött och imorgon ska jag först till Tomtens BHK med Britt-Marie och Teresia för att träna lydnad och på kvällen ska jag till Uddetorps naturbruksgymnasium för att gå på föreläsning av Eva Bertilsson om inlärning av hund. Ska bli ytterligare en rolig dag att se fram emot och jag hoppas att det inte händer något oförutsett imorgon.

Ha det så bra alla!

För en gång skull så hade jag nära till träningen. Bara 1 km bort hos grannen. Dit hade U-B och Stig tagit Inga-Lena och Leif Liljeblad, uppfödarna till labbekenneln Firepoppis. Jag hade hört mycket gott om dom då två av mina vänner köpt hund därifrån. Och båda deras hundar är väldigt trevliga.

Vi började med att äta frukost, vilket var perfekt, och gott. Nu skulle vi väl orka träna en stund innan lunch. Vädret var en typisk novemberdag, grå, ruggig och det hängde regn i luften. Fast vi fick inte mycket regn på oss alls.

Sen ut till träningsängen. Spex och jag har inte tränat mycket alls sedani september för det är som om luften gått ur efter championatet och det behövs en tid att få in ny luft igen. Det är säkert nyttigt att bara vara, men nu tycker jag att det varit lite för länge så det är dags att komma igång. Så det gjorde vi idag.

Då instruktörerna inte träffat oss tidigare så blev det övningar från basic. Verkligen back to basic, men det är väl inte fel det heller att träna lite stadga från grunden igen. Spex har ju det lite jobbigt när vi tränar i grupp då andra hanar är rivaler och alla tikarna är hans, men idag skötte han sig riktigt bra. Vi satt riktigt nära andra hundar i stort sett hela dagen utan att han tyckte att det blev jobbigt. Och då var de flesta nya bekantskaper för honom. Det kändes riktigt bra.

Som sagt, nybörjarstadiet först och sen ökade svårighetsgraden mer och mer. Som vanligt så har Spex svårt att gå ut långt på linjetag utan att stanna och fråga mig om han gör rätt eller inte, men han hade kul iaf och gjorde det mesta rätt.

Det var inga nyheter, men det ska det väl inte vara när vi kommit så här långt. Det är alltid nyttigt att få andras åsikter och träningstips och de förde hund precis som jag tycker att man ska göra, lugnt och tyst. Jag skulle med glädje åka dit med min unghund för att träna, men som jag känner det idag så är min guru Jens Palmquist bäst.

Vi fick många bra tips på nya övningar att göra och det är tacksamt att få. Fantasin tryter ofta när det handlar om att göra nya övningar och det vill man ju ha många nya att träna på.

Som vanligt så fick jag inte kameran med mig så tyvärr har jag inga bilder att lägga ut, bara en massa text. Ska försöka att skärpa mig till nästa inlägg.

Det har varit en bra och rolig dag i goda vänners lag, gamal som nya vänner som jag hoppas träffa snart igen.