Då är julen 2014 över. Det går så fort. Det enda vita vi har fått här i Götene är frost för rätt som det var så blev det 9 minus ute och innan hade vi 5 plus. Riktiga skiftningar i graderna. 

Jag jobbade på julafton dag och på kvällen åkte jag till mamma och pappa precis som alla de andra åren. 

Hundarna blev som galna när tomten kom. Det visade sig att han hade gott illaluktande godis till dom och det var inte svårt med deras nosar att känna den doften av torkad lunga. 

Sen spelade vi julklappsspelet, som vi också brukar göra. Det är väldigt roligt och alla har lika roligt. 

På juldagen så firade vi julafton hos svärmor och svärfar. Även Rogers morbror Kjell var där. Mycket god mat och mycket godis blev det. Spex blev så trött till slut så han deckade ihop på morbror Kjells fot under bordet. 

Jag skickade lite julkort på Spex i år,och fick även några stycken. Det roligaste julkortet jag fick var på Spex son Leo som bor i Norge. Han är så fin i sin tomteluva. 

Leo, Fägrings Salty Fandango

Vår gran hämtade vi in från våran egen äng i år, och den blev speciell. Knappast inga grenar på baksidan och jättefin och tät på framsidan. Roger fick lägga något tungt på julgransfoten för att den inte ska tippa framåt.

God fortsättnng till er alla!

Vi blev glatt överraskade mitt i maten idag. Eller ikväll rättare skrivet. Brorsan och Bettan kom hem med julböcker och de sa att de var själva, men rätt som det var så knackade det på dörren och dessa 3 sötnosar sjöng för oss.

Meja, Moa och Johanna sjöng så fint för oss. Moa är min brorsdotter.

Dom blev trötta efter att ha sjungit på 3 olika ställen. 

Hundarna skulle ju också få sitt. Brorsan försöker med godis.

Brorsan lyckades. Spex och Cosmo kunde hålla sig tills ett varsegod kom. 

En väldigt trevlig överrraskning var det. Det får ni gärna föra om tjejer. 

På dagen var jag och Spex och hjälpte till att leta efter en 15-årig border terrier som försvunnit. Vi hittade henne inte, men matte ger inte upp utan letandet fortstätter. Måste vara hemskt att inte veta vad som hänt. Man vill ju veta oavsett resultat. Vi håller alla tummar, fingrar tassar och tår vi har för att Embla ska komma hem igen. 

Vad kul! Med kort varsel så kunde jag och Titti träffas för att träna ihop. Och prata förståss. Titti kom hem till mig och nästa gång åker jag hem till henne. 

Vi började med att fika och prata. Sen gick vi ut och tränade med Spex och Jilla först, och sen Vilde. Alla var jätteduktiga och det är alltid lika roligt att träna jakt. 

Sen gick vi in och käkade soppa och pratade lite till. Titti hjälpte mig med min nya dator, som är en Apple, och jag ville lära mig att hantera den mer än det lilla jag kan. Nu kan jag mycket mer efter att Titti instruerat mig. Kul med en iMac. Den känns väldigt lyxig och när man väl kan och kommer på hur man ska göra, så är den väldigt enkel att jobba i. Gillar min iMacdator. 

Här kommer lite bilder från dagen;

Spex fick arresten när Vilde och Jilla rastades.

Titti hade änder med sig. 

Snyggt skick av Titti. Vilde är koncentrerad.

Och en snygg avlämning

Jag undrade vad det var som hängde i trädet. Det var en duva från en tidigare träning för flera veckor sedan, som ff satt kvar i trädet väldigt välbevarad. 

Spex apporterade anden snyggt. 

Söta Jilla.

Jilla stadgetränar

Och här kommer Jilla med dummisen

Spex har lite ont i ryggen så jag sökte en rehabexpert för att få lite övningar att göra med Spex, men hon ville inte utan att en ortoped gick igenom honom först. Eftersom vi är under en försäkringsperiod så tänkte jag att det är lika bra att gå igenom honom ordentligt då han nu är medelålders och jag vill ju att han ska hålla många år till så vi körde på.

Nu är han genom gången från topp till tå, utvändigt och invändigt. Nja, kanske inte riktigt, men blodprov tagna och röntgad tass och rygg, och igenomkänd av duktiga kunniga händer. 

Än är inget funnet, som skönt är, och vet ville gå igenom ett par saker till på Spex för att vara på den säkra sidan, bl.a ultraljud på prostatan, så dom har verkligen slagit på stora trumman för Spex. Det känns lite väl stort för så lite symtom han har, men hittar dom inget så är han ju frikänd och då håller han säkert i många år än. 

Det jag märkt är att han verkar ha lite ont i ryggen. Inget man märker när vi tränar eller efter träning, men vid vissa tillfällen så vänder han sig mot midjan och gnager lite. Som orolig matte så ser man ju när han gör något nytt beteende, och detta är ett nytt beteende. Jag är inte särskilt orolig för detta, utan vill mest veta hur och vad för övningar jag ska göra för att stärka upp honom, om det är något som inte är bra på honom.  

Min snälla pappa följde med mig för jag hade jobbat på natten, och mamma var orolig för att jag skulle somna. Alltid skönt med sällskap. 

Spex när han var sederad. Han somnade på min fot. Godingen ville vara nära matte.       

Och här är efteråt innan han vaknar. Han ville verkligen inte vakna utan han sov räv. Stackarn! När vi kom hem så mådde han inte så toppen. Han var som bakfull och det är han inte van vid. Nu hoppas vi att han inte behöver bli sederad på länge länge än. 

Det är så kul att se dessa snart 9 månader gamla vovvarna utvecklas till att bli så duktiga. Deras mattar har gjort ett gott grundarbete med dom och jag är så glad över att få följa deras utveckling. 

Ruben med matte Annelie och Wilson med matte Susanne kom hem till mig och Spex och vi tränade stadga, linjetag och markeringar. Det är jättebra att jag och Spex tränar med ungdomarna för man glömmer att backa i träningen ibland. Nu hade vi lite längre avstånd och lite svårare markeringar, men det är jättenyttigt att gå tillbaka ibland. 

Det svåraste är att få mattarna att lära sig att lita på sina hundar :) Men dom är också riktigt duktiga. 

Det var inte bara allvar, vovvarna som är bästisar måste ju få busa av sig lite också, och det gjorde dom. 

Det var en riktigt rolig dag. Hoppas vi får ihop det snart igen.