Det är faktiskt sant. Vi är uppe i Elitklass. Wiiiii! Spex är verkligen frisk igen från Borelian och piggare än någonsin, och det märktes på provet. Så roligt att ha honom tillbaka med fart och fläkt igen. 

Från början kom jag med som 3e reserv och jag kunde bara vara med på lördagen då vi skulle på utställning på söndagen, men hoppet fanns där hela tiden på att komma med. När jag jobbade på onsdagen så ringde Lotta och sa att jag hade kommit med, fast på söndagen, men att det kanske kunde bli ett avhopp på lördagen än. Hon skulle ringa nästa dag igen för att se om det hade gått att lösa. Kanske att någon kunde byta dag med mig. Det lät ju positivt iaf. 

På toradagen hade jag fått ett mail om att det löst sig. Jag hade fått startnummer 4 på lördagen. Hurra! Vad Lotta hade fixat och donat och ordnat det så bra. Tack för det!

På lördag morgon ringde klockan halv 4, mitt i natten, men det var bara att kliva upp och åka iväg 30 mil mot Hishult. Väl uppe så gick det bra. Jag var nervös, men såg fram emot dagen. Maja fick följa med också, Stefan Sjöbergs flattik som vi skulle vara hundvakt åt 1 vecka, men det skulle inte bli några problem. Hon gillade att åka bil och det stämde. Vi var ute i god tid, men när vi nästan skulle svänga av E4an så var vägen avstängd pga en T-olycka och det var ju typiskt när jag hade gott om tid för en gångs skull. Passade på att äta frukost och när jag var precis färdig så öppnade dom upp vägen igen. Blev ju ändå bra.

Framme på plats, det var inte svårt att hitta för nu har jag ju varit här flera gånger, så undrade jag vilken damm vi skulle vara i. Hur hade dom lagt upp provet. Frågorna var många och jag var nervös, rejält nervös också. 

Det visade sig att Ökl skulle åka iväg ca 15 minuter bort till en sjö. Typiskt! Men vad gjorde det, det var ju bara att gilla läget. 

Väl på plats så var det en jättefin provplats. Domaren Sven Ludvigsson började med att berätta om provets upplägg och att det var lagt så jaktligt som möjligt för att kunna bedöma hundens jaktegenskaper. 

Jag och Spex skulle gå i andra par ihop med en flatthane. Jag började med att titta på den första delen av provet och det såg ut att kunna passa mig och Spex. Sen gick jag en rejäl sväng med honom och satte in honom i bilen igen för att gå och titta på provet tills det var dags för oss. 

När vi stog och väntade på vår start så blev jag lugn. Det fanns trevliga människor runt mig att prata med och det lugnade mig. Det tog inte så lång tid till det var vår tur. Jag hade start 4 och min parhund 3. Då skulle hon börja med ett dirigering på land och jag och Spex ställde upp för söket. Flatten fixade inte landdirigeringen så då var det vår tur att börja söka. Spex går först till ett område där han letade men inget hämtade och då kom domaren fram till mig och sa att där ligger ett vilt. Då sa jag att Spex har hittills aldrig vägrat vilt, men dåblev jag nervös. För att vara Spex så kom han rätt så snabbt in med 3 vilt och sen fick vi vänta medans flatten skulle få en dubbelmarkering på land. Det gick inte det heller så Spex fick gå ut på söket igen. Han hämtade fort in 3 vilt till bl.a den han inte hittade till en början. Idag hade han svårt att släppa ifrån sig kaninerna och dom var flera att hämta in. Jag fick nästan bända isär käften på honom en gång. Busen! Men han kom in till mig iaf.

När söket var klart så säger flattens matte att hon bryter och då visste domaren inte riktigt hur vi skulle göra. Det var för långt in i provet för att ta in en ny så han frågade om flatten kunde vara kvar provet ut och om Spex kunde ta momenten i en följd och vi sa båda ja, det skulle nog inte bli några problem.

Så gick vi vidare till vattnet och Spex skulle börja med vattendirigeringen. Domaren frågade om flatten kunde tänka sig en enkelmarkering med skott så att det inte skulle bli för olikt prov för Spex mot de andra hundarna och det kunde flatten ställa upp på, så det sköts ett skott och kastades en fågel i vattnet från båten. När den var inhämtad så var det vår tur. Vattendirigeringen var kanske 50-60 m ut till en ö där anden låg uppe på ön, men inget skott som dragning och vattenmarkeringen låg väldigt nära linjen och på andra sidan fanns fastlandet väldigt nära.Hm, inte helt lätt. Spex gick i vattnet bra och som som väntat så drog han mot vattenmerkeringen, men jag lät honom göra det för han är ju lätt att dirigera sen. Några gånger fick jag blåsa och vinkla honom rätt och han drog sig upp på fastland för att därifrån ta sig vidare, men då var det inte långt kvar. Han var tvungen att gå i vattnet en gång till, men jag sa bara "ut" och så gjorde han det. Han simmade ut i vattnet och upp på ön och där var det bara att blåsa närsökssignalen. Han kom fint med anden och tog landvägen tillbaka. Den vattendirigeringen gick ju fint, fast den inte var så rak och snygg så behövdes det inte många signaler för att få honom rätt. Skönt!

Direkt därefter blev det vattenmarkeringar, dubbla, på vattnet från båt ca 30 m ut, kort avstånd. Spex tog sist kastad först och som vanligt tog han landvägen så långt som möjligt först och sen ner i vattnet för att hämta fågeln. Sen simmar han samma väg tillbaka och kommer springandes till mig med en perfekt avlämning. Nästa markering tar han och går i rakt fram och direkt med glädje och hämtar in den anden lätt. Snygg avlämning igen och inget rullande på marken efter badet heller.

Enligt bild från facebook så hade vi en sån här fin ruta på provet sett från båten. Visst är det höstvackert. 

Fin transport till dubbelmarkeringen på land. Innan skott och kast så följde Spex skytten med blicken och började att ljuda. Jag fick hyscha honom och tänkte att där rök 1an. Typiskt! Han som inget säger annars, men det var bara att bita ihop och fortsätta provet.

Dubbelmarkeringen på land var heller inte något långt avstånd, men den sist kastade hamnade i en svacka så hundarna hade lite svårt att bedöma avståndet. Även Spex, men han jobbade på i rätt område och hittade kajan och kom fint in med den. Markering nr 2 spikade han och kom in fint med.

Då var det bara landdirigeringen kvar för oss. Den var kanske på 40-50 m och uppför en slänt. Innan slänten hade jag tänkt att trycka ut honom för de andra hundarna hade vikit av åt vänster precis innan slänten upp, men jaghann inte innan Spex vek av. Men han är ju lätt att dirigera så vi löste dirigeringen lätt.

Så var provet slut och jag visste inte alls hur det gått för oss. 3e pris, eller 0a för ljudet? Kanske en 2a för att det gått så bra ändå, vi hade ju inte många missar egentligen.

Så kom domaren och han var verkligen bra. Hade jag fått en 0a så hade jag ff tyckt det för han var sund, mycket sund och det är sådana domare vi ska ha att bedöma retrievers.

Han började med att säga att vi hade ett fint samarbete ihop och att vi löste uppgifterna, men att Spex hade lite svårt att lämna ifrån sig bytet ibland, men det visste jag ju om så det var väl inget nytt för mig, säger han med ett leende. Sen frågade han vad Spex hade gjort innan dubbelmarkeringen på land. Gäspade han, eller vad höll han på med? Vad skulle jag säga. Men han tyckte inte det var så konstig utan Spex hade läst uppgifterna bra ihop med mig så vi skulle få ett första pris. Hurra vad glad jag blev! Höll på att börja lipa av glädje. Lille mannen var pigg och frisk och superduktig igen. Hurra! Fick ett fånigt leende på läpparna som jag behöll länge länge.

Sen var det lätt att åka alla milen hem. Jag flög fram kändes det som. Innan jag åkte hem så var jag och hälsade på Gunliz som var funktionär i Nkl. Kunde ju inte åka därifrån utan att säga hej till henne.

Jag träffade även Ulrika och det var också kul. Vi bor ju bara någon mil ifrån varandra, men åker till Hishult för att träffas.

På kvällen när jag såg resultatlistan så såg jag att vi blivit provbäst också. Ännu mera Hurra! Vi var bara två stycken som fått ett första pris och på söndagen var det bara en hund med ett första pris. Fantastiskt att en tollare gått så bra som Spex gjort och var en av 3 hundar med ett första pris. Det var ju ändå 3 av 28 och det är inte många på ett prov som jag ändå tyckte var relativt lätt.

Nu ska vi bara vara i höst och vinter och ladda inför höstens elitprov. Vi ska försöka få till lydnaden och fixa dom där två sista första prisen, men jag känner inte så mycket för det, men det vore retligt att inte försöka nu när jag fått ett första pris. Går det inte så kommer jag inte försöka mer än i vår så att jag "blir av med" lydnaden och bara kunna träna jakten sen. Nu är allt bonus för oss och ren glädje.