Idag fick vi äntligen apportera lite änder. Vi har varit på en godsjakt här i närheten och det var duktiga skyttar med. När vi kom till platsen så kom det ut en kock och serverade oss lite tilltugg innan jakten och det kändes väldigt lyxigt. Gott var det också. 

Vi var på 4 olika soter och det blev 27 änder allt som allt. Spex var väldigt ljudlig idag och gick mig ur hand flera gånger, men han är fantastiskt duktig på det han gör och hittar de flesta änderna, även de skammade, och han ger sig inte förrän han fått tag i dom. Det är roligt när skyttarna kommer fram och säger att ens hund är väldigt duktig och när en annan hund gick på ett sök så kom en av skyttarna fram och sa att du får nog gå dit med din hund och hjälpa till så att anden hittas. Då blir man stolt över sin lille mannen. 

Vi höll på från halv 10 till halv 3 och det sista var det eftersök för mig och Spex. Att han orkade, men han mattades inte särskilt mycket under dagen. Sen var han trött på kvällen. 

När jakten var klar så blev vi bjudna på lunch. Kocken kom ut och serverade oss jättegoda kåldormar gjorda på viltkött med gott mos och tillbehör till. Smakade extra gott en sådan här dag som idag. Och tur med vädret hade vi. 

Jag har fått förmånen att hjälpa till i jaktträningen med Ruben och Wilson och deras mattar Annelie och Susanne. Ruben, Fägrings Salty Reggie är en son till Spex, och Wilson är en goldenvalp från Mighty Duck's. Båda är 6 månader nu och hur söta och duktiga som helst. 

Detta är Ruben. Så fin så.

Och detta är Wilson, en ståtlig grabb. 

Idag tränade vi på stoppsignal och på närsökssignal. För Annelie är detta med jakt helt nytt, men för Susanne är det inte det. Det är inte helt lätt med att hålla ordning på hund, pipa, kropp och händer samtidigt, men det är duktiga förare båda två. 

Hundarna är olika, men väldigt duktiga på olika vis. Mycket stabila och trevliga små gryn som jag tror mycket på i framtiden. Det är inte alltid det blir som man tänkt och det är inte alltid man vill komma in med skatten man fått tag i och då gäller det att jobba för att få den envisa valpen till sig. Här får jag och Annelie hjälpas åt och jag vet inte vem som hade roligast. 

Till slut blev Ruben alldeles för nyfiken och undrade vad vi höll på med egentligen. Människan är oftast listigare än hunden, vill vi tro iaf. 

Ruben med matte Annelie

WIlson med matte Susanne. Fin kontakt!

Vi kommer fortsätta träna ihop för att det är så roligt och jag är så glad att jag får följa dessa två i livet och se hur de kommer att utvecklas och bli som vuxna hundar. Det ska bli spännande att få följa Ruben och se vad det blir av Rubens son och vad han kommer att utvecklas till.