Hela helgen har jag och Annie tillbringat i Backamo med Spex/Hilda-valparna och deras mattar och hussar. Vilken trevlig helg och vilka trevliga människor. Tack Aino för att jag fock följa med! Och vilka valpar Spex är far till. Jag var rörd hela helgen och kunde inte ta ögonen från godingarna. 

Här är ett "familjefotot" på alla. Nästan alla för Norske Leo "Fandango" saknades tyvärr. 

Från vänster: Mikaela med Hilda, Annelie med Ruben, Lena med Simba, Eva med Samba, Gunilla med Mollie och jag med Spex. Vi är så fina. 

Vi samlades på fredag kväll och bara lärde känna varandra och det var inga som helst problem att lära känna dessa trevliga människor. Vi åt tacos och bara hade trevligt. Man kunde inte slita ögonen från alla ljuvliga valpar som busade runt och man var så stolt som hanhundsägare att de blivit så fina och så trevliga hundar. 

På morgonen gick vi till ett café på Backamos område och det var jättemysigt. 

Annie, Jesper och Annelie. 

Sen var det full fart resten av dagen med aktiviteter som tipspromenad, viltspår och utställningsträning. Aino och Lennart på Fägrings kennel hade ordnad allt så jättebra hela helgen. 

Här håller Aino i tråden om utställningens alla konster man bör tänka och träna på. 

En liten presentation på alla "familjer" kommer här:

Här är F S Rumba "Mollie" med son matte Gunilla och husse Ingvar. Dom bor i Trollhättan. Mollie går på kurs på brukshundklubb och ska prova på viltspår. Hon är husse och mattes första hund och kommer att lära dom mycket. Eller, dom kommer att lära av varandra.    

Den valpen som var mest lik Spex var F S Samba "Samba" med matte Eva och husse Clas. Samba bor numera i Danmark och ska tränas framförallt i jakt. Dom hade redan kommit en bit på vägen. 

Nedan är F S Bolero "Simba". Han bor i Göteborg med mattarna Lena och Elin och husse Klas. Han ska inte göra så mycket mer än att vara sällskapshund i första hand, men miljötränas mycket. Han är mycket med i stallet och på många andra aktiviteter så han har att göra ändå. 

Och så F S Reagge "Ruben" har ni ju träffat förut med matte Annelie och husse Jesper. Ruben bor bara någon mil från oss så vi träffas emellanåt. Ruben ska träna jakt och agility. Kanske lite rallylydnad också, men vi hoppas mest på jakten.  

På söndagen var det jag som var instruktör och då fick dom lära sig om tolling vad det är och hur det går till. Sen fick dom prova på fågel och jag kan säga att bytesmedvetenheten var stor. Ojoj, här har hussar och mattar att jobba med. Inga problem att ta fågel inte, men att lämna den ifrån sig var svårare. 

Här nedan kommer lite blandade foton från helgen. Mest på valparna då förstås. 

Här har Simba hittat sin klöv och snacka om att han var stolt. Jag tror att Lennart var lika stolt över honom. 

Här sitter Samba och är söt. Vet inte vad hon väntar på, men något är det. 

Mor Hilda och dotter Samba

Snyggingen Simba. 

Annie och Spex myser på rummet.

Försökte få en bild på Samba för att visa hur lik hon är Spex, men det är svårt att få fram med kameran.

Här är Mollie.

Mikaela och Hilda

Samba igen med tungan långt utanför.

Mikaela och Hilda. 

Spex hamnade på bild han också.

Spex och Samba tittar båda på något.

Spex och Samba. Henne rådde han inte riktigt på. 

Samba har greppat fågeln.

Simba har ett bra grepp och fågeln syns knappt i munnen.

En svängom med Björktrasten. Ruben leker. 

Mollie på väg att ta ett rejält grepp om kråkan.

Kolla in blicken. Den är min!

Lite bus bröder emellan.

Jag hoppas på att få följa dessa valpars uppväxt för att se vad som händer i deras liv framöver. Även på vad som händer i deras vuxna liv. Det är spännande att se avkommor efter sin egen hund och jag hoppas att alla får det riktigt bra i framtiden med sina hussar och mattar. 

Spex var ju väldigt seg på senaste provet vi var på, och han var ju även väldigt seg då Titti gick tjp med honom, så direkt efter vi gått vårt prov på Koberg så ringde jag till veterinären och fick en tid till Spex dagen efter. 

Hon frågade ut mig massor om hur han var och hur han inte var och det enda jag hade att gå på var att han är trött. Han brukar ju ha go och glädje i att apportera, men det hade han inte på provet så då förstod jag ju att allt inte stod rätt till, så det enda symtomet var trötthet vid arbete. Han har ingen feber, verkar inte ha ont, äter som vanligt så det fanns inget att ta på. Kanske att han är lite grinigare än vanligt när jag tänker efter, men har inget annat märkt på honom. 

Veterinären gick igenom Spex mycket grundligt, kände även på prostatan, och han ömmade lite över ryggen och det knakade lite i lederna på frambenen, vilket jag inte hörde, men annars fanns det inget att gå på. De tog mycket blodprover, basprover, på fästingsjukdomar och på sköldkörteln. Hon ville även röntga, men det tyckte jag var onödigt när det inte fanns några sådana symtom så att det behövdes. 

Dom tyckte att han var en ovanligt vacker och duktig hund, men det säger dom väl till alla, men han är väldigt vacker och duktig min lille mannen. 

På kvällen ringde veterinären och sa att det visat positivt på borrelia och jag fick recept på antibiotika och smärtstillande/antiinflammatorisk medicin direkt. Så nu äter han medicin för fullt och jag hoppas han snart ska bli piggare av den. Vore konstigt om han inte blev det. 

Nu ändrades mina planer för oss här i höst, men så blir det ibland. Det enda retrieverjaktprovet vi kan åka på nu är till Halmstad i slutet på oktober så dit ska jag försöka anmäla oss till. Annars får vi fortsätta till våren och vad gör väl det, vi har inte bråttom. Huvudsaken är att Spex blir bra igen. Det är lite surt att vi fick tacka nej till en andjakt idag, men det kommer väl fler tillfällen där med. Hoppas jag. 

Nu ska jag rensa alla kantareller vi hittade idag och det är inget roligt jobb, men resultatet blir desto bättre. 

Ha det bra alla! Det ska vi ha. 

Idag var vi många som tränade ihop och det blev riktigt kul. 4 olika retrieverraser var med idag och det är roligt att se de olika hundarna jobba på sina sätt. 

Vi har en fin skog bakom vårt och den passar bra för markeringar. Det koncentrerade vi på oss idag, men körde även lite linjetag och lite sök. 

Sus och Wilson i focus. 

Annelie och Ruben ser och lär

Ulrika och Thea har fin kontakt

Marie och Mia är djupt koncentrerade på sin markering

Mia och Plexus kollar efter sin husse och matte när de lägger ut ett linjetag

Och så till sist Ruben. Han är för fin söt och go. 

Spex och jag var på jaktprov på Koberg idag. Domare var Gunnar Petersson och det var skönt att det bara var 8 mil bort för annars är det ju alltid minst 20 mil till alla prov. 

Vi startade Ökl och hade startnummer 1, alltså första paret ut. Vi gick ihop med en goldentik Pingis och hennes husse Hasse. Spex kändes fint med på morgonen och vädret var jättebra. Inte för kallt och inte för varmt. Det tog en stund innan vi kom igång, men sen var det dags. 

Vi var på ett kalhygge när vi körde landarbetet. 

Jobbig terräng som gick upp och ner. Det vindade nästan ingenting där ute. Jag och Spex ställde upp för en dubbelmarkering på land för vi såg ju henne som som skulle kasta, men då säger Gunanr att; varsegoda och börja söka. Alltså ingen markeringen utan ett sök. Inga problem, det var bara att vända sig om och börja söka. Jag fick tjata ut honom och tjata runt honom i rutan, han hade inget go i sig alls idag. Konstigt! Det tog lång tid innan han fick in 3 vilt av olika slag. Sen fick vi vänta när golden sökte. Sen föll ett skott och så ett till så var det dags för vår dubbelmarkering på land, en åt höger och en bakåt. Spex gjorde som han skulle, men inte hade han någon fart alls, och så stannade han när han såg en ryggsäck och funderade en stund innan han gick vidare. Debbelmarkeringen kom iaf in utan hjälp av mig. Han är en duktig markör. Avståndet var ca 40 m, tror jag. 

Sen fick han ut i söket igen och fick hämta in en fågel till. På väg in kom ett skott och Pingis fick ett linjetag. Kommer inte ihåg ordningen riktigt, men tror det var så här. 

När Pingis kom in med sitt vilt föll skottet för Spex linjetag som han fixade lätt. Dirigerbar är han i alla lägen. Så fick golden göra sin dubbelmarkering och så blev det sen en lång transport till vattnet. Först över kalhygget och sen ner till vattenarbetet. 

Transporten gick riktigt bra och Spex gick fint fast det var långt och knöligt att gå. 

Spex fick först en dubbelmarkering på vattnet ca 50 långt bort från båt. Det fixade han riktigt bra utan min hjälp. Han kom ihåg markering nr 2 idag och det kändes bra. Fina avlämningar i hand och sen var passiviteten bra när Pingis jobbade. 

Vattendirigeringen var lång, men jag kände att detta fixar Spex och det gjorde han också. Han var seg att få i vattnet och få iväg honom, men sen gick han bra. Halvvägs ut så plaskade en fisk till och då fick han fart dit, men sen simmade han vidare tvärs över vattnet till berget där det låg en and intill berget i vattnet. Gött! Så var vi färdiga. 

Golden fixade inte vattendirigeringen och det var ju ju synd. 

Den muntliga kritiken var väl inte lysande, jag har en väl genomarbetad hund, men det fanns ingen fart och inget driv i honom idag så det blev ett litet pris till oss. Jag råkade se Gunnars anteckningar och där stog det ett 3e pris. Mer var vi inte värda idag trots att Spex gjorde allt han skulle, men farten och söket var inte alls bra. Undar om det är något fel på min hund. Hm! Får nog kolla upp detta. 

Vi var kvar sen för Catta och Mirakel skulle också starta idag. Vi pratade under dagen och kollade in provet ihop och de skulle starta i sista paret så det blev verkligen en heldag på Koberg. 

Grattis till Catta och Mirakel som idag fick ett 1a pris i Ökl och är uppflyttade till Elitklassen i retrieverjaktprov B.

Jag fick en glad överraskning på messenger häromdagen. Fina bilder på en vacker valp, Fägrings Salty Samba "Samba" som är dotter till Spex/Hilda och som bor i Danmark. Det var jätteroligt att få se henne. Tack Eva för dom fina bilderna!

Titti vill bli tollingjaktprovsdomare och som det var så behöver hon erfarenhet från elitklass och för att få det snabbt ville hon låna Spex till detta. Och kan jag hjälpa till att få fram en tjp-domare på detta sätt så ställer jag gärna upp. 

Så kom då dagen då det var dags för tjp i Halmstad. Spex och Titta hade tränat ihop 3 ggr innan provdagen och det har gått jättebra. Jag har inte varit med för att Spex inte ska bli splittrad och så även idag. Jag skulle vara hemma. Vi träffades i Vårgårda och där lämnade jag över min hund i Tittis händer. Nu började jag bli nervös. Hur skulle det gå? Jag hoppades på att det skulle gå bäst. 

Vad skulle jag göra en dag utan hund då? Jag åkte till Hjo-provet där det var retrieverjaktprov med alla klasser för jag ville se elitklassen, om man kommer dig någon gång. Det är iaf något jag försöker göra och så får jag hoppas på det bästa. 

Det var roligt att se elitklassen och min tanke då var att detta kunde jag och Spex klara i framtiden. Vi ska bara ta oss dit först. 

Sen tittade jag på Ulrika och Thea som gjorde sin första start i Nkl. Kul att se dom "in action". Jag var hemma till lunch, eller det var jag ju inte alls. Jag åkte direkt till skyttebana i Götene. Roger hade tagit med min bössa dit för det var dags att skjutträna tyckte han. Och det gjorde vi. Det gick inte så bra för mig till en början, men så bytte vi choken och så gick det bättre. Antagligen hade haglen gått runt om duvan tidigare, men nu när hagelskuren blev mer samlad så började jag träffa. Kul! 

Sen hem och la mig i badet. Jag var så trött så jag somnade direkt i det varma sköna vattnet. 

När jag var på väg till skyttet så kollade jag på klockan var 5 minut och undrade hur det gick för Titti och lille mannen och till slut ringde hon. De hade brutit pga att Spex trodde han såg mig i publiken och drog dit och då gick han ju ur hand och då blir man bruten, eller bryter själv. Typiskt! Annars var han seg, särskilt på söket. Han är expert på att fastna i kissefläckar och börjar han med det så blir han splittrad och det var väl det han blev idag. Och jag som så gärna ville att de skulle gå till pris. Vi får se om de ska gå prov ihop igen, eller inte. Det finns flera sätt att blidomare på idag så Titti kommer att bli det på något sätt, även om det kan ta lite tid. 

Vad roligt det var att få tillbaka sin hund. Jag hade saknat honom och det var tomt utan hund, även om det bara gällde för en dag. Jag är nog en äkta hundnörd ändå.:))

Här är den fina kritiken dom ändå fick:

Idag fick vi äntligen apportera lite änder. Vi har varit på en godsjakt här i närheten och det var duktiga skyttar med. När vi kom till platsen så kom det ut en kock och serverade oss lite tilltugg innan jakten och det kändes väldigt lyxigt. Gott var det också. 

Vi var på 4 olika soter och det blev 27 änder allt som allt. Spex var väldigt ljudlig idag och gick mig ur hand flera gånger, men han är fantastiskt duktig på det han gör och hittar de flesta änderna, även de skammade, och han ger sig inte förrän han fått tag i dom. Det är roligt när skyttarna kommer fram och säger att ens hund är väldigt duktig och när en annan hund gick på ett sök så kom en av skyttarna fram och sa att du får nog gå dit med din hund och hjälpa till så att anden hittas. Då blir man stolt över sin lille mannen. 

Vi höll på från halv 10 till halv 3 och det sista var det eftersök för mig och Spex. Att han orkade, men han mattades inte särskilt mycket under dagen. Sen var han trött på kvällen. 

När jakten var klar så blev vi bjudna på lunch. Kocken kom ut och serverade oss jättegoda kåldormar gjorda på viltkött med gott mos och tillbehör till. Smakade extra gott en sådan här dag som idag. Och tur med vädret hade vi. 

Jag har fått förmånen att hjälpa till i jaktträningen med Ruben och Wilson och deras mattar Annelie och Susanne. Ruben, Fägrings Salty Reggie är en son till Spex, och Wilson är en goldenvalp från Mighty Duck's. Båda är 6 månader nu och hur söta och duktiga som helst. 

Detta är Ruben. Så fin så.

Och detta är Wilson, en ståtlig grabb. 

Idag tränade vi på stoppsignal och på närsökssignal. För Annelie är detta med jakt helt nytt, men för Susanne är det inte det. Det är inte helt lätt med att hålla ordning på hund, pipa, kropp och händer samtidigt, men det är duktiga förare båda två. 

Hundarna är olika, men väldigt duktiga på olika vis. Mycket stabila och trevliga små gryn som jag tror mycket på i framtiden. Det är inte alltid det blir som man tänkt och det är inte alltid man vill komma in med skatten man fått tag i och då gäller det att jobba för att få den envisa valpen till sig. Här får jag och Annelie hjälpas åt och jag vet inte vem som hade roligast. 

Till slut blev Ruben alldeles för nyfiken och undrade vad vi höll på med egentligen. Människan är oftast listigare än hunden, vill vi tro iaf. 

Ruben med matte Annelie

WIlson med matte Susanne. Fin kontakt!

Vi kommer fortsätta träna ihop för att det är så roligt och jag är så glad att jag får följa dessa två i livet och se hur de kommer att utvecklas och bli som vuxna hundar. Det ska bli spännande att få följa Ruben och se vad det blir av Rubens son och vad han kommer att utvecklas till.