Jag har varit med på älgjakt tisdag och onsdag. Inte har jag gått med bössa utan jag har gått med hundföraren, som ett litet bihang, båda dagarna. Roger, min sambo har varit hundförare.

På tisdagen var det grått och det regnade till och ifrån, men det var skönt väder. Blev man lite blöt så var inte det besvärande. Vi gick med Speja, kusin Peters duktiga gråhund. 6 olika älgar såg vi denna dag, men inet någon kom inom skotthåll. De älgar Speja gick efter idag var fel djur som vi inte fick skjuta. Och det var många springälgar som drog iväg långt så man hann inte komma ikapp till fots så till slut fick vi ge upp. Vi fick motion iaf. Och jag plockade massor av rattkantareller och tvingade Roger att åka tillbaka till dom vi fick gå ifrån för att plocka av dom. Sammanlagt blev det en dryga halvfull icakasse och då finns det massor kvar i skogen. Nu har vi så att det räcker och blir över så jag får lämna svampen till andra som vill ha den. Tyvärr.

Onsdag. Var med som hundförare idag också. Husse Peter var med idag och vi gick alla tre med Speja till en början, sen fick jag och Roger gå åt ett håll och Peter åt ett annat. Idag sken solen, men det var mycket kallare i grader. Men väldigt fint i skogen.

Blev det någon älg då? Jo, till slut blev det en på onsdags eftermiddag. Jag, Roger och Peter delade på oss som hundförare. Roger och jag gick åt ett håll och det blev så lyckat så Speja hittade en älg som gick åt vårt håll. Vi smög oss på dom och vid första stoppet så kom vi så nära som 100 m. Oj, vad vi smög bra. Det var spännande. Vi såg inte vad det var för djur för träden stog väldigt tätt. Efter en stund gick älgen iväg och Speja följde efter. SÅ gjorde även jag och Roger och nu gick älgen inte så fort utan att vi hängde med.

Vid nästa stopp då vi kom ikapp älgen såg vi att det var ett ensamt hondjur, alltså ett djur vi fick skjuta så nu ökade spänningen. Älgkon var irriterad på Speja och gjorde utfall emot henne ett par gången, men Speja gav sig inte. Vi var så nära som ca 70 m så nu såg vi vad det var. Det värsta var att hon var halt och gick illa. Stackars ko. Nu var vi verkligen tvugna att få tag i henne, men hon gick iväg för oss även från stopp två. Attans!

Nu fick vi stå på. Det gick inte fort, men vi hade vatten runt omkring oss så vi blev fördröjda innan vi hade tagit oss över allt vatten. Vi hoppade, sprang, gick fort och blev blöta i dessa myrmarker och oj vad jobbigt det var att hänga med. Det var verkligen motion för oss. Till slut kom vi ikapp för tredje gången och nu kom vi nära. Kon rörde sig mot oss också så det blev väldigt bra. Till slut kom hon innom skotthåll och då tvekade inte Roger utan fällde henne. Ett bra skott. Hon hann aldrig lida.

När vi kom fram till henne så såg vi vad mager hon var. Det såg inte friskt ut alls. När vi sen tog ur henne så fanns det inget fett på kroppen och tungan och slemhinnorna i munnen var vita. Stackarn! Hon var sjuk, verkligen undernärd. Kändes som en välgärning att skjuta henne och ta bort lidandet för henne. När vi tittade på tänderna så tror de med erfarna att hon var säkert mellan 15-20 år då de var väldigt nerslitna.

Jag vill inte sätta in något foto på henne för det såg inte bra ut alls. Och de kort jag tagit med iPhonen blev inte bra pga solljuset.

Nu avbröt vi jakten för dagen. Speja behövde vila efter att ha jagat i tre dagar och sprungit en hel del mil.

På kvällen samlades jaktlaget med respektive för att ha lite samkväm och grilla lite. Det var jättetrevligt. En hade med sig dragspel och spelade för oss andra. Det var riktigt mysigt vid brasan.