Så var vi för tredje gången på samma ställe för att agera som apportörer på en andjakt. Jag har inte fått min licens på hagelbössan än och för mig känns det inte bråttom. Verkar ju vara jättesvårt att skjuta änder i full fart, så att gå som hundförare passar mig väldigt bra, och att det dessutom är kul också.

Spex hämtade in 5 änder sammanlagt idag. Vi hade en duktig skytt att stå med, men det fanns inte så gott om änder. När jag skickade iväg Spex en längre bit bort så sprang han glatt iväg och efter en stund gick jag efter honom. Men vi måste ha gått om varandra för när jag kom fram så var Spex på väg tillbaka där jag hade stått. När han såg att jag var långt borta så ville han komma till mig, men jag sa till skytten att han kunde ta anden och det gick bra. Spex släppte ifrån sig anden utan problem. Skönt. Sen kom han tillbaka till mig för vi skulle söka efter en and som hamnat på ett fält. Det tog inte lång stund förrän Spex hittade den och kom med den. Han är förbaskat duktig på att lämna i hand.

Idag så började labbefolket att prata med mig och fråga lite om Spex och om tollare över lag. Så nu har vi blivit accepterade och Spex har skött sig bra mer än en gång och då lägger folk märke till honom nu och det är roligt. T.o.m gästerna, som vi träffat flera gånger nu tycker att han är duktig och frågar om rasen. Första gångerna om Spex skulle göra något så sa dom att det kan de andra göra, alltså Vorstrarna eller labbarna, men inte nu. Nu går det gôrbra med en lite pigg och tuff tollarhane.

Jag har ju märkt hur självständig han är i jakten och det gynnar oss inte på jaktproven, men jakten på änder har stärkt Spex jättemycket så jag har bestämt att det får gå som det går i Halmstad sista helgen i september, och så ska vi träna på våra brister till nästa säsong istället. Nu när jag vet att han kan och har riktigt självförtroende och glädje i momenten så kan jag börja dämpa honom och "rätta till" det han gör fel.

Det enda jag funderar på att ta tag i ordentligt innan de sista Tjp är fotgåendet efter skytten för där brast han stort i Uppsala på provet. Det var inte bra alls. Får nog låta Roger gå och skjuta och kasta vilt omkring sig och vi gå efter så att jag kan ta tag i honom så att han lyssnar på mig ordentligt.

Han är så söt på jakterna för han stirrar ut skyttarna och riktigt ber dom att skjuta, med blicken, för att han tycker det är så roligt att apportera. Dom bara flinar åt honom för dom kan ju inte hjälpa honom om det inte kommer några änder. Då stirrar han ut i luften och sen på skytten igen. Han fattar precis vart det roliga kommer ifrån och det måste jag dämpa ner lite på proven. Önska mig lycka till för det kommer inte att bli lätt, men vi har ju några dagar på oss till den 29/9.